Graviditeten so far
Tänkte göra en graviditetshistoria nu medans jag har tid och ork, tror själva graviditeten kommer kännas väldigt oviktigt sen när barnet är ute. Så därför gör jag det nu medans jag vill och minns :D mest för min egna skull så jag kan kika tillbaks i framtiden men om nån annan skulle bry sig kan ni ju också läsa ;)
v.0-17
Allt började med illamående i somras när jag var hemma i Sverige, brösten var stora, kände mig bara sugen på viss mat, ville dö efter varje busstur då jag mådde så dåligt, vart fasiken var mensen? Alla tecken var väldigt tydliga men man tror ju som ändå inte att situationen är som den är ;) Men se det var den! Efter två test så insåg jag att livet kommer att bli väldigt annorlunda från och med nu. Jag var panikslagen men otroligt lycklig samtidigt, jag var ju fortfarande hemma i Sverige men bestämde mig för att inte berätta för familjen innan jag hade en plan för jag var verkligen som ett stort frågetecken, det ända jag tänkte var "omg,omg,omg" haha. Första personen som fick veta var ju självklart Inaki och han vart super glad tack och lov för detta var ju faktiskt lite av en överraskning! Men väldigt glad iallafall. Efter berättade jag också för mina bästa vänner så jag kunde avreagera min panik för någon ;) Sen var det dags att åka tillbaka till Spanien till jobb! Så skönt att träffa Inaki, jobbigt när man bara kan prata i telefon om nått sånt här fantastiskt.
Jag var hemma 2 dagar innan jag började jobba, min chef på de hotellet jag jobbade på var nära vän sen innan och det var ju galet skönt också så jag kunde berätta för henne hur det låg till, kvällen innan min första jobbdag (hade jobbat på ett annat hotell innan) så gick vi och käka sushi som jag älskade förrut - åt yoghurtglass med frukt allt var frid och fröjd. Syns imorn!! Den natten var så hemsk.. Hade ju mått lite illa förrut men nu - usch!! Jag bara spydde och spydde, svettades, yrade och spydde igen. Ville ju inte ringa och sjukanmäla mig första dagen så fick skjuss dit och satte på mitt pokerface, men efter några minuter så var det bara in på toan igen och blööö. Det var bara början på en nära vänskap som skulle hålla på i sisodär 13v till, jag och toan ;)
Jag åkte hem den dagen och åkte till vårdcentralen, skrev in mig på "MVC" och fick några piller som skulle hjälpa mot illamåendet. Funkade väll sådär... Jag spydde iallafall varje morgon när jag vaknade, varje rast jag kom hem och ungefär varannan dag på kvällen tills vecka 18-20 . Så konstigt nu när jag tänker på det, mitt liv var verkligen hemskt jag mådde så fysiskt dåligt men nu kommer jag inte ihåg alls. Man glömmer hur jobbigt det va.
Vi bestämde oss iallafall för att vi skulle stanna i Spanien och att jag skulle föda här, jag har ju jobbat här sen 2011 så jag är ju täckt av den "allmänna spanska sjukförsäkringen" jag vet inte riktigt vad den heter men vi var tvungna att fixa lite papper osv i början för att jag skulle få mitt "sjukhuskort" som mananvänder här, lite som ett ID blandat med försäkringskort. Men det var inga problem alls eftersom jag var anställd här och betalade skatt osv.
vecka 11(tror jag?) så var det dags för första ultraljudet, så spännande, fantastiskt, sjukt och underbart! Inte för att man såg mer än en liten plupp men det var ändå vår lilla plupp! Fick komma tillbaks bara en-två veckor efter för ett nytt ultraljud för då var han tillräckligt stor för att dem skulle kunna mäta det dem behövde! Allt var precis som det skulle och då bestämde vi oss för att berätta för våra familjer, hur nervöst som hellst (vet inte varför?? Haha) men så skönt att äntligen få dela med sig av dem glada nyheterna.
Hade inga speciella cravings egentligen men jag kunde lixom inte äta vanlig mat, det jag levde på var bröd! Hellst vitt som rostat med ost och skinka, yoghurt gick också ner, melon och äpple, baguetter! Det som jag åt i 3 månader ;) pannkakor med nutella och bananskivor var också helt okej ( tack Gud för hotellets frukostbuffe det var guld värt)
Sen första natten då jag började må sådär dåligt har jag inte äns kunnat titta på varken sushi eller yogurtglass, tråkigt! Jag hoppas suget kommer tillbaka efter förlossningen, saknar ändå att tycka om det!
v.17-21
Tror det var i vecka 17-18 som illamåendet försvann sakta men säkert, här var också min sista jobbvecka och vi flyttade in i vår nya lägenhet! Jag vantrivdes här först, alla väggar var orangea/laxrosa/inrökt gula och sen äckliga furumöbler överallt, kackerlackor - allt var bara hemskt och fel sen mina gravidhormoner på det gjorde allt till kaos!
man kan nog säga att jag hade nån slags depression här och bara grät/sov hela tiden, men min kära sambo är så händig å bara fixade rumm efter rumm och vi köpte massa nya fina möbler och tillslut vart det så fint! I vecka 20 var det Ultraljud igen (som jag väntat!!!) Vi fick se vårt älskade barn som nu faktiskt började likna en människa! Världens roligaste bild fick vi med oss också, han såg ut som Ullareds Morgan eller Karlsson på taket ❤ jätte gulligt!! Och juste vi fick veta att det va en pojke :D så glada och allt blev mer verkligt! Nu kunde man börja planera namn och rumm + att vi gick ut "official" på Facebook så att ALLA fick veta, äntligen! Det var så skönt.
Hittade inte den roliga på mobilen men det här tror jag var samma gång.
Runt vecka 21 så var det dags för min efterlängtade resa hem till Sverige!
V22-27
Sverige veckorna, jag kan inte beskriva hur sköna dessa veckor var (trots att jag saknade Yaki massor) det var så skönt att bara va med familjen, släkt och vänner. Speciellt i juletider, så mysigt och underbart! Jag mådde prima och det ända som var jobbigt var att man blev lite trött ibland (knappt jobbigt alls). Njöt av allt, sällskapet, prata svenska, äta allt underbara goda som jag saknar här: kebabpizzor, godis, kakor osv. Gick upp lite ;)
Firade jul! Första julen utan min älskade mormor :( ååh saknar henne varje dag! Hon var helt ärligt bäst!! Min största förebild, det var konstigt och inte alls som vanligt men ändå jätte mysigt för jag fick ju vara med resten av min släkt! Och det är jag hemskt tacksam för, min sista jul som barn.
mysiga mellandagar och sen nyår som också var himla trevligt! Njöt och uppskattade varenda dag hemma i Sverige och tillsist var det dags att åka tillbaks till spain!! Det var tråkigt att säga hejdå till alla men ändå skönt att få komma hem för nu är ju detta trots allt hemma :)
Och få träffa min älskade Inaki igen var ju inte helt fel, blev alldeles nykär igen ❤
V27- nu 37
Sen jag kom hem i Januari har tiden gått vansinnigt fort? Känns som en månad och absolut inte 10 veckor. Jag har mått helt fantastiskt bra och är så tacksam för det, har haft lite problem med halsbränna men får ta en medecin som heter almax och den funkar så sjukt bra! Måste numera gå och kissa 2 gr per natt men det är ju småpotatis, det har lixom varit för enkelt nästan? Jag har verkligen mått toppen! Bara nu senaste tiden då jag börjar känna mig tung och det gör ont i ryggen, bäckenet osv. Har inte heller gått upp fasligt mycket i vikt +9,5 sist jag kollade och det känns okej. Inga bristningar heller än så länge iallafall men det kan ju komma. Mysigaste av allt som jag har glömt att skriva om är ju när man känner bäbisen i magen, tror det var i vecka 20 första gången och sen har det ju bara utvecklats mer och mer. Nu är det ju helt sjukt vad mycket man känner! Så konstigt att det är en liten människa inuti mig som ligger och sparkas och knäpper fingrar. Ibland gör det ju jäkligt ont om han träffar nån nerv eller revben men det är en possitiv smärta för det är ändå så gulligt! Och tänka sig att snart är magen borta och istället kommer jag ha en liten bäbis framför mig, en liten bäbis som först var lika liten som ett riskorn och sedan har vuxit inuti mig till en stor bäbispojke, så overkligt fint! Jag längtar så tills du bestämmer dig för att titta ut ❤❤
Nu har jag skrivit så mycket att jag inte äns orkar läsa igenom det, säkert en miljon stavfel. Har skrivit på mobilen och det blir alltid lite fel då ;) men nu har jag iallafall det nerskrivet så jag inte glömmer! Får fylla i dem sista månaderna sen när dem är avklarade - nu är det dags för lite middag känner jag!
Kommentarer
Postat av: mammi
Så fint skrivet och underbara bilder =) Är så förväntansfull på att bli mormor till denna lilla gosse <3
Postat av: Malin
Din mormor var så fin och snäll! <3
Hoppas lillen bestämmer sig för att titta ut snart och att allt går bra för dig mitt hjärta!! :***
Postat av: Louise i Turkiet
Vilken härlig mage du har och nu hann jag inte läsa allt du skrev här men början du berättade om med 2 tester och vart fan är mensen är ju en kopia för mig och min start haha.
Hur känns det att föda i Spanien? Har dom något särskilt, som är skillnad från Sverige, som du vet om och vet du någon mer som fött där?
Lycka till och mitt tips, när bebisen är ute är att du ska sova så fort bebisen sover. Jag var galet trött och det var sjukt varmt som gjorde mig ännu tröttare. Men så fort Adem somnade så släppte jag allt och sov också. Det var de bästa jag kunde göra.
Och ska du samsova med bebisen i sängen så är ett babynest jättebra att ha.
Kram!!
Postat av: Julia
åh vad fint! så kul att läsa och så skönt att du mår så himla bra! längtar tills vi kommer för då ska jag bara sitta och krama dig och lillen! <3
Postat av: Moster
Oj, vad tiden går fort. Sköt om dig/er. Kram
Trackback
